Under 2023 kommer Svenska judoförbundet att trappa upp arbetet för en inkluderande, jämställd och trygg judorörelse. Satsningen innefattar flera olika delar och aktiviteter, som alla kan kopplas direkt till kärnverksamheten på våra klubbar och till vår Vision 2030 och särskilt ett av de tre barriärbrytande målen: ”Kvalitet”. Vårt arbete med kvalitet handlar om jämställdhet men också om att bli en än mer öppen och inkluderande idrott. Där alla oavsett bakgrund, intresse eller förutsättningar känner sig välkomna och delaktiga. Det är inte bara några få som ska välkomnas in i vår judogemenskap, utan alla som önskar vara del av den.
Jämställdhetsarbetet har pågått i förbundet under en längre tid, men ett gemensamt nuläge vad gäller inkludering, jämställdhet och trygghet finns inte framtaget sedan tidigare. Nuläget är viktigt för att kunna mäta och jämföra utveckligen i både siffror och attityder framåt. Därför görs nu initialt en kartläggning där nuläget sammanställs och konkreta förslag på åtgärder tas fram. Vi ska se till att vi lever vår värdegrund inom judon och att alla judoka ska känna sig välkomna och trivas i judons olika arenor; på mattan, i mötesrummet, i dojon, på läger och på tävlingar. Ytterligare en del som kommer utvecklas i denna satsning är att skapa verktyg för att stötta de som redan är engagerade i inkluderings- och jämställdhetsarbetet och fylla på med kunskap för dem, men även att stötta de som är nybörjare i frågorna och som vill lära sig mer hur både struktur och kultur påverkar vilka som vill komma till våra klubbar och som vill stanna kvar.
Ulrika Lingslunde, generalsekreterare för Svenska Judoförbundet säger så här om satsningen:
– Vi har de senaste 10 åren ökat från 4 000 kvinnliga medlemmar till närmare 7 000, vilket är en 75-procentig ökning men som utgör endast drygt 30 procent av det totala medlemstalet i dagsläget. I Vision 2030 är målet att nå 50/50. Vi arbetar aktivt för att vi på förbundsnivå ska vara jämställda i styrelse, valberedning och i vår operativa verksamhet med personal och arbetsgrupper. Två av de aktiviteter som vi bedömer varit mest effektfulla de senaste åren är att det i Göteborgsdistriktet framgångsrika projektet ”Judo5” gjordes till ett nationellt projekt samt att vi sedan 2019 i och med Motorprojektet börjat engagera männen inom judon i jämställdhetsarbetet. Vi är verkligen en bra bit på väg där vi också har det pågående projektet Judoklubben 3.0 som arbetar specifikt med delar som jämställhet, inkludering och demokrati.
Till vår hjälp i denna satsning har vi engagerat Sofia B. Karlsson som tillsammans med Ulrika Lingslunde, projektleder och samordnar arbetet. Sofia har mångårig erfarenhet av att arbeta med jämställdhet och normer i olika typer av organisationer och har under sju år, fram tills 2022, arbetat som sakkunnig och utbildningsansvarig i inkludering på Riksidrottsförbundet.
– Judoförbundet är ett förbund som ligger långt fram vad gäller jämställdhet, där har ett arbete bedrivits på flera sätt under en längre tid. När förbundet nu tar ett förebyggande helhetsgrepp för att bli ännu bättre på att säkerställa en trygg och inkluderande miljö för alla – oavsett vem man är- är de med och visar att det här är frågor som måste tas på allvar. Judoförbundet är modigt och framåtlutat och jag ser fram emot att se vad detta kan få för effekt, både inom judofamiljen och utanför, säger Sofia B Karlsson.
– Något som judoförbundet gör väldigt bra är att se till att tydliggöra att jämställdhetsfrågan är en idrottsutvecklingsfråga för alla, oavsett kön, och att det är viktigt att män är en del av arbetet. Detsamma gäller andra delar där judoförbundet är inne på samma spår, den som har mest formell makt och är självklar i ett sammanhang kan också vara den som har störst möjlighet att öppna dörrar för andra, med mindre makt och som inte är självklara på samma sätt, fortsätter Sofia B Karlsson.
Ulrika om samarbetet med Sofia B Karlsson:
– Bra kan bli än bättre och därför blir det nu viktigt för oss att göra denna satsning tillsammans med Sofia. Att ta hjälp av en så erfaren och kompetent person är en förmån för oss och som kan stötta oss inte bara i kartläggningen av nuläget utan även i hur vi baserat på vårt nuläge bäst arbetar framåt. I all min kontakt genom åren med Sofia så beskriver hon alltid utmaningarna med inkludering och jämställdhet på ett sakligt och konstruktivt vis, alltid lösningsfokuserad och med stort hjärta till idrotten.
Sofia B Karlsson säger att det finns vissa grupper som generellt är mer utsatta än andra. Och normen är oftast vita män med full funktionsnivå.
– Det handlar om grupper som inte tillhör den gruppen och som inte alltid har lika lätt att komma in i styrelserummet, känna sig bekväma i omklädningsrummet, få lika mycket resurser eller tjänar lika mycket. Det kan vara kvinnor, hbtq-personer eller personer som har mörkare hudfärg än vad jag har. Tittar man på normen får man ofta veta vilka som inte tillhör den och det är ofta dem som drabbas. Normen ser olika ut i olika sammanhang och det är därför viktigt att synliggöra hur den ser ut i den egna föreningen.
Vad kan killar och män göra?
– När man är en del av normen har man ofta ett bra utgångsläge. Där det finns en maskulinitetsnorm lyssnar ofta andra killar på en. Om man själv är en kille inom normen. Man är med på många ställen där besluten tas och andra killar lyssnar på en. Killar är inte bara en del av problemet när det kommer till jämställdhet utan en avgörande del av lösningen. Man har en utmärkt position att förändra i sitt eget sammanhang, säger Sofia.
– Det finns många bra exempel på klubbar som aktivt jobbar med att göra verkligen av sina värdegrunder. Ett exempel är att tänka på sitt eget språkbruk och man kan också använda regnbågsbindeln för att visa på planen att man står för de värden som föreningen ofta bestämt. Vissa har skosnören eller hörnflaggor osv. Man kan se över vilka som syns på sin hemsida. Visar man upp dam- och herrlaget lika mycket? Hur pratar man om tjejer och killar och vad gör man för att inkludera ickebinära och transpersoner? Vilket språkbruk används och vilka kroppar och funktionsförmåga förväntas man ha?
Om du blir nyfiken att läsa mer om Sofia B Karlssons syn på normer och jämställdheten inom idrotten och få förslag på hur vi inom idrotten kan bli än bättre, läs då artikel publicerad i HBL (extern länk)>>
Roger Svedberg, projektledare för Motorprojektet, beskriver sina tankar om männens roll i Svensk Judos jämställdhetsarbete så här:
– Vi vet att det är ett problem med ojämställdhet både inom idrotten och i samhället, vilket inte bara skapar fysiskt lidande utan även psykiskt lidande. Min vision är en judo och idrottsrörelse fri från mobbning, trakasserier och övergrepp, en frizon där vi kan ”skapa” bra människor. En frizon där vi kan ge människor rätt förutsättningar ute i samhället. Bland annat genom att utbilda och informera män om problematiken och få dem att inse att vi alla är delaktiga. Mäns livsvillkor är både problematiska och gynnade på flera sätt, ofta är normer viktiga att uppmärksamma för att förstå det.
– Genom satsningen som Svenska Judoförbundet gör kommer fler Motormän utbildas, likt vi som var med i Motorprojektet gjordes under fil.dr. etnologi Jesper Fundbergs ledning, och jag är övertygad om att detta kommer få bra effekt. Vi har makt att förändra till något mycket bättre, fortsätter Roger Svedberg.
I takt med att det inom satsningen tas fram material kommer detta publiceras på hemsidan och kommuniceras på olika mötesplatser som Svenska Judoförbundet arrangerar. Läs mer om förbundets arbete och om Motorprojektet och Judo5 här>>
Enkäten för kartläggningen över hur jämställda, inkluderande och trygga vi är inom svensk judo hittar du här: https://forms.gle/MB7E3gxe7DGUCJHy6
Vi är enormt tacksamma om du tar ca 10-15 minuter till att svara på frågorna som kommer att bli en viktig pusselbit i det vidare arbetet. Alla som har någon slags tillhörighet till en judoklubb i dagsläget är välkomna att besvara enkäten, oavsett om du är aktiv, ledare, förtroendevald, vårdnadshavare eller annat. Enkäten är helt anonym och önskas besvaras senast den 21 maj.
Foto: Jörgen Granquist och Petteri Pohojalainen.
Skribent: Ulrika Lingslunde.