Årets höjdpunkt och stora judohändelse VM i Budapest blev precis som väntat en väldigt stor och populär tillställning. 726 deltagare fördelat på 126 nationer (136 nationer var anmälda men 10 trillade bort på väg till VM). Detta var det första stora mästerskapet i den nya cykeln efter Rio och mot Tokyo samt med dem nya reglerna som började gälla i januari och fram till VM (efter VM skall reglerna utvärderas och i januari så skall slutprodukten presenteras som skall gälla fram till Tokyo 2020) . IJF och de lokala arrangörerna från Ungern presenterade och genomförde ett mycket välorganiserat och fint arrangemang, dessutom så hade evenemanget rekordstor mediabevakning med över 700 ackrediterade mediapersonal samt tv-sändningar i många länder.
Tävlingarna bjöd på stor dramatik och flera nya ansikten presenterade sig på världsscenen då de vann eller konkurrerade om medaljerna. 23 nationer vann medaljer och Japan var som väntat överlägsna då de vann medaljligan med sina 7 guld och totalt 12 medaljer samt guldet i lagtävlingen.
För vår del så var målsättningen hög då vi under de sista åren har byggt upp en rutinerad trupp som fick chansen på detta VM, de aktiva har under dem sista åren etablerat sig i sina viktklasser och vunnit många medaljer i Grand Prix och Grand Slam sammanhang och nu så är det mästerskapsmedaljer som skall till.
Vi har haft bra förberedelser inför mästerskapet och det har även varit det stora målet ända sedan OS för ett år sedan. Det gick dock inte alls vår väg och de riktiga topprestationerna uteblev helt, vilket resulterade i att vi gjorde ett resultatmässigt dåligt VM med inte en ända placering i topp 8.
Tommy Macias som inledde det svenska tävlandet åkte ut mot ryssen Denis Iartcev på ippon ganska tidigt i matchen. Även om ryssen tidigare hade vunnit mot Tommy så fanns det goda förhoppningar och en vinst men så blev inte fallet. Tommy klev rätt in i en sasae och blev kastad på ippon och utslagen direkt, Iartcev krigade vidare och slutade på en sjundeplats.
Mia Hermansson gick samma öde till mötes då hon förlorade tidigt i matchen på ippon genom ett armlås av polskan Agata Azdoba och blev även hon utslagen direkt. Polskan hade dock en bättre dag och kunde tillslut vinna Polens enda medalj på detta VM då hon kom trea.
Anna Bernholm inledde med en stabil seger mot belgiskan Mansour på wazari innan hon fick se sig besegrad i den andra omgången mot japanskan Arai på wazari. Anna kämpade tappert men det räckte inte till mot Arai som sedan tog hem världsmästartiteln i viktklassen.
Joakim Dvärby vann sin första match mot bosniern Ibro Miladin på en fin gake som gav ippon. I nästa match mot den rutinerade ryssen Denisov som precis som Joakim har bytt från -90 till -100 kg så hamnade Jocke efter och kunde inte stå emot ryssens tekniker och blev kastad på ippon, och precis som Anna blev han utslagen i andra rundan. Denisov ångade vidare och slutade sedan trea.
Martin Pacek visade bra form inledningsvis och kunde vinna sina inledande matcher på ett taktiskt bra sätt mot först slovaken Milan Randl och sedan mot esten Grigori Minaskin. I åttondelsfinalen mot japanen Wolf så blev det en jämn tillställning som gick till golden score. Här räckte dock inte Martin till då Wolf växlade upp och fick se sig besegrad på varningar och även Martins VM var slut. Wolf fortsatte dock att växla upp och kunder senare kvittera ut ännu ett VM-guld till Japan.
4 matchvinster och en åttondelsfinal är inte ett godkänt resultat för denna trupp och tyvärr så är det produkten av dåliga prestationer i fel ögonblick. Vi lyckas inte höja oss ett snäpp och i vissa fall inte ens nå den normala kapaciteten som finns. Flera av förlusterna kommer inom problemområden där utvecklingen inte har nått fram eller avtagit och med för stora brister på en tävlingsdag som denna så blir det svårt att komma fram till medaljerna. Lottningen är självklart tuff och 4 av 5 förlustmatcher sker mot blivande medaljörer. Men ska vi vinna medaljerna själva någon gång så måste vi förbi dessa matcher, och är det något man vet inför ett stort mästerskap så är det att man kommer att få en tuff lottning. Men med vår kapacitet och rutin så skall detta inte spela någon roll.
Vi är dock tidigt i den kommande cykeln och det kommer att komma fler chanser för dem flesta att visa att de håller måttet på denna nivå och att de på riktigt vill blandade sin in i medaljstriden om några år. Mycket arbete kvarstår för alla inblandade parter i denna satsning dels med dessa aktiva men även med kommande generation så att vi framöver kan ha fler yngre med och vinna matcher i dessa sammanhang. Landslaget och svensk judo står inför flera tuffa utmaningar både på lång och kort sikt men jag är övertygad att alla tillsammans kan fortsätta att utveckla landslaget prestationer och resultat framöver. Det finns mycket vilja och höga ambitioner hos våra yngre aktiva och detta i kombination med rutiner och erfarenheten hos våra mest etablerade seniorer kan skapa en bra dynamik dom kommande åren.
Verksamheten rullar dock vidare och flera spännande aktiviteter kommer under hösten med bland annat, U21 EM och VM, U23 EM samt Grand Prix och Grand Slam tävlingar i Zagreb, Abu Dhabi och Tokyo.
Robert Eriksson
Landslagschef