Årets sista tävling var även kanske den tuffaste på hela årets bortsett från VM. Masters samlar samtliga som är rankade topp 16 på världsrankingen, det brukar dock bli lite avhopp pga. skador, olika planeringar och prioriteringar i dem olika nationerna. Dock så var det väldigt många av topp 10 rankade med i samtliga viktklasser vilket gjorde att detta nog var en av dom tuffare versionerna av Masters med 46 nationer samt 212 aktiva.
Vi hade lyckats kvala in Anna Bernholm -70 kg, Tommy Macias -73 kg, Joakim Dvärby och Martin Pacek i -100 kg. Anna och Tommy kom till tävlingarna som seedade vilket klart är en fördel i dessa startfält då det inte direkt finns några marginaler för en ”bra” lottning utan det gäller att bekänna färg från start.
Vi har under dom sista åren haft ganska bra framgångar på Masters och med relativt många uttagna, den hittills bästa tävlingen var i Mexico 2016 då Marcus Nyman och Martin Pacek vann en varsin bronsmedalj.
Vi har haft en framgångsrikt 2017 och speciellt för Tommy Macias och Anna Bernholm som efter sommaren 2016 successivt har klättrat uppåt mot toppen och börjar mer och mer etablera sig där. Båda hade en bra EM där Tommy kom trea och Anna femma, sedan har dem varit jämna på Grand Prix och Grand Slam vilket gjorde att dom var toppseedade i St. Petersburg. Det var även dessa två som lyckades bäst denna gång då båda nådde prispallen och vann en varsin bronsmedalj.
Martin Pacek som nu gjorde sin tredje Masters tävling med en bronsmedalj och en femteplats som facit blev detta en trögare tävling då han i sin första match föll mot VM trean från i höstas Kirill Denisov. Matchen började ganska jämt men Martin orkade inte hänga med i ryssens tempo och drog på sig tre varningar och förlorade matchen. Martin har ett jobb att göra och visa att han fortfarande håller på denna nivå och att han kan vinna mot alla. Han har varit i toppen av -100 kg sedan många år tillbaka så kapaciteten finns där men det gäller att jobba hårt för att plocka fram den vid rätt tillfälle.
Joakim Dvärby gjorde även han sin tredje Masters-tävling, men den första i -100 kg. Jocke har gjort några bra insatser på Grand Prix under året trots en del problem med skador. Tyvärr fick Jocke en spricka i revbenet under sista matchen på Grand Slam i Tokyo (han fick då avbryta matchen) vilket förstås inte direkt är dem bästa förberedelserna inför en så här pass stor tävling. Hade det inte varit för att Jocke ändå skulle ha en paus pga. en knäoperation direkt efter Masters så hade vi nog inte valt att ställa upp. Men med en ordentlig tejpning och mycket vilja så lyckades Jocke trots allt göra en ok match mot den rutinerade azerbaijanen Mammadov (Europamästare och fd. Världsmästare), men det blev förlust och Jocke får nu åka hem och låta kroppen vila innan det är dags att ladda inför kommande säsong. Jocke har ju en unik förmåga att ta sig tillbaka till pallen efter skadeuppehåll och detta kommer han ha nytta av under framtiden.
Tommy Macias fick avsluta sitt år som han inledde det, då han kom trea på Grand Prix i Düsseldorf. Efter vinst mot nederländaren Sam Van T Westende på ett mycket dominant sätt i första matchen så blev det tyvärr en förlust mot Heydarov från Azerbaijan. I återkvalet mot kanadensaren Margelidon så var Tommy betydligt mera på tårna än vid deras senaste möte i Tokyo, då kanadensaren vann ganska enkelt. Det är alltid jämna matcher mellan dessa två, dock så var det Tommy som klart varden bättre och vann matchen och var därmed klar för bronsmatch mot Boboev från Uzbekistan. Boboev är precis som Tommy väldigt offensiv och deras matcher bjuder alltid på underhållning (om än lite väl mycket för oss på sidan). Även denna match blev en nagelbitare med mycket offensiv judo och poängförsök, efter en varsin waza-ari så var Tommy den starkare i Golden Score och kunde kontra till sig en waza-ari och plocka hem medaljen!
En mycket bra insats av Tommy att ta medalj i detta väldigt starka startfält, utan tvekan en av Tommys största och bästa insatser hittills! När Tommy är i detta slag med en offensiv men ändå taktisk kontrollerad judo samt en fysisk toppform så är det inte många i världen som kan hantera honom!
På den andra tävlingsdagen så var det dags för en av sensationerna i judovärlden och i -70 kg, Anna Bernholm, att ta sig ann tävlingsmattan. Anna har en väldig stark säsong bakom sig och hon inledde med att vinna en väldigt tight match i Golden Score mot brittiskan Gemma Howell. Det var Annas första vinst mot brittiskan och även första gången dom möttes i -70 kg. I kvartsfinalen väntade fransyskan Fanny Estelle Posivite, en fransyska som har ställt till det rejält för Anna under hösten med tre raka förluster. Men trots detta så visste både Anna och jag att hon kan slå fransyskan, efter diverse taktiker i dem tidigare matcherna så var mottot denna gång att enbart hålla matchen levande så länge som möjligt – ju längre matchen går desto större chans för Anna. Detta tog Anna lite väl på orden och bjöd på en otroligt spännande match med över 5 minuter i Golden Score. Dock så var det Anna som styrde matchen och hon skapade flera bra chanser i Golden Score, men utan att få marginalerna på sin sida. Hon höll sig lugn och visade upp en vilja och moral som jag tidigare sällan har skådat, och tillslut så kunde hon utnyttja en mycket trött fransyskas dåliga attack och kontra till sig vinsten.
I semifinalen så blev Portela från Brasilien för svår då hon lyckades kontrollera Annas grepp lite för mycket och Anna gjorde en dålig attack som Portela kunde kontra. Anna var nära att komma i kapp, men det var brasilianskans dag (hon tog även guldet senare) och hon vann matchen.
Istället blev det bronsmatch med den färska J-VM finalisten Aleksadra Samardzic från
Bosnien. Bosniskan, som trots sin unga ålder har etablerat sig som senior, hade haft en väldigt bra dag och slagit ut både OS-trean Conway och VM-femman Niang på vägen till bronsfinalen. Dock så kunde inget stoppa Anna som var stenhård och dominerade matchen från början till slut och kunde vinna bronsmedaljen. En oerhört bra prestation av Anna som verkligen bekräftar att hennes guld på Grand Slam i Abu Dhabi inte var en tillfällighet utan att hon verkligen är att räkna med i denna viktklass. Anna har genom sitt väldigt hårda arbete verkligen tagit sin judo och sig själv till en helt ny nivå! Som bonus så fick Anna förmånen att mottaga sin medalj av Adrian Brody! (Oscar-vinnare för sin roll i filmen Pianisten) Det är inte alla som fått skaka hand med en Oscars-vinnare!
Både Anna och Tommy var debutanter på Masters och att få kliva upp på pallen vid första försöket är väldigt start gjort och självklart väldigt inspirerande för framtiden.
Detta avslutar ett bra år för landslaget, då vi på nytt har lyckas uppnå medaljer på nästan varje tävling vi har varit med på. Det är extra bra med tanke på att vi under året har haft väldigt begränsade resurser jämfört med tidigare år, samt även varit en lite mindre trupp än tidigare. Men trots detta så håller vi nivån och även flyttar fram den i vissa fall. Nu laddar vi om batterierna inför kommande år med dessa fina prestationer på näthinnan, nästa år kommer att bjuda på mycket. Med flera spännande tävlingar, många hårda och svettiga träningstimmar – allt för att i slutändan nå det vi ännu saknar.
Jag vill ta tillfället i akt att tacka alla som har varit involverade runt landslaget under året, självklart ett stort tack till alla aktiva som kämpar så otroligt hårt och målmedvetet varje dag i deras jobb mot toppen. Utan SOK, RF, FS och IJF hade vi inte haft några möjligheter att göra det vi gör så ett stort tack till er för er tro och kontinuitet i ert stöd till vår verksamhet.
Slutligen vill jag tacka alla våra härliga supporters som stöttar oss överallt, det värmer
verkligen att veta att det finns ett så stort intresse för vår verksamhet och så mycket glädje över dom aktivas framgångar!
Robert Eriksson
Landslagschef