European Youth Olympic Festival 23-29 juli 2017
Den Svenska EYOF truppen bestod av 42 aktiva inom idrotterna: Friidrott, Simning, Cykel, Gymnastik, Tennis och Judo. Totalt vann Sverige 11 medaljer och slog det gamla Svenska rekordet på 10 medaljer från 1999 i Ejsberg. En annan historisk företeelse var att den Svenska fanan bars av en judoutövare i form av Mark Johansson under invigningsceremonin.
Under veckan samlades ca 2500 tävlande från 50 olika länder i två OS-byar som hade upprättats i staden. I varje OS-by fanns stora cateringtält där mat serverades från 06:00 – 23:00. Ackrediteringen kunde man använda till de transportbussar som gick i ett mellan byarna, och för att komma in på de olika tävlingsarenorna. En stor bonus under EYOF var att just de tävlande hade fri access till samtliga tävlingsarenor och kunde ta del av många olika idrotter under veckan.
Judotävlingarna ägde rum i den nybyggda ”Olympic Sport Park”, där även Gymnastik, Tennis och Friidrotts tävlingarna avgjordes. Totalt var det 46 länder och 325 tävlande som gjorde upp om Judomedaljerna. För Sveriges del gick inte judotävlingen något vidare. Vi förlorade samtliga av våra matcher, utan att på något sätt blir bortgjorda eller utklassade, vi hade bara inte det där lilla extra.
Vårt mål med EYOF var att göra det bättre än vad vi gjorde på kadett-EM i Kaunas. Resultatmässigt lyckades vi inte med målet, men prestationsmässigt så tog vi ett steg i rätt riktning. I samtliga matcher bjöds det på kastförsök i flera olika riktningar vilket var positivt. Men den största skillnaden mellan oss och våra konkurrenter var greppsäkerheten. Våra aktiva kan kasta alla sina motståndare, men bara om de får sina grepp och kan skapa de situationer som de behöver, det lyckades vi inte med. Attackerna var många gånger stressade från halvdana grepp, vilket ofta ledde till dåliga attacker eller till kontringar där vi tappade poäng. Just greppet och hur man kommer till sitt grepp är en sak vi har fokuserat på under samtliga landslagssamlingar under året, men det är en sak att träna och en annan sak att göra det i tävling mot internationellt motstånd. Men efter att ha varit med på flera Europa Cuper, EM och nu EYOF med dessa ungdomar, kan jag konstatera att steget för att prestera på den här nivån inte är lika stort som resultatet visar. Det handlar om att maximera sina resurser på hemmaplan för att nå 350-450 träningstimmar på ett år, följa planeringen och hålla sig frisk och hel. I denna åldersgrupp har inte resultaten någon som helst vikt i jämförelse med utveckling, och enda sättet att utvecklas är att fortsätta jobba hårt och målinriktat.
Förutom att tävla hann vi också med en del träningspass, både judo, löpning och styrketräning. Men framförallt var vi med och hejade fram flera medaljer till den Svenska truppen. Det har varit en värdefull upplevelse för ungdomarna att ta del av en sådan framgångsrik OS-trupp och träffa andra i samma ålder som också kämpar med att få ihop livspusslet samtidigt som de försöker lägga grunden för en framtid som elitidrottare. Men också att komma i kontakt med SOK och se hur de jobbar och vilka krav de ställer på idrottare inom t.ex. topp- och talangprogrammet.
Nu laddar vi om batterierna inför hösten som startar med fystester och riksrandori i Lindesberg 24-27 augusti.
/Johan Hellberg