Ann Löf är en legendar inom judosporten och har efter den egna tävlingskarriären på högsta internationella nivå vigt sitt liv åt att utveckla andra, däribland OS-bronsmedaljören Tara Babulfath. Nu har Ann Löf, hedrats för sina insatser för svensk och internationell judo genom att graderas till 7 dan (7:e graden av svart bälte). Hon är därmed den högst graderade nu levande kvinnan i Sverige – och den enda svenska kvinnan, förutom hennes tidigare tränare och förebild, Solveig Malmkvist Bennerström, som någonsin tilldelats graden.
Erhållandet av 7 dan är ännu ett bevis på Anns livslånga engagemang för judon. I år blev hon också utsedd till Årets Eldsjäl och mottog priset som Årets ledare på Eldsjälsgalan 2025.
Ann Löf har vigt sitt liv och sin fritid åt att utveckla andra, såväl aktiva som ledare. Som engagerad tränare i IK Södra strävar hon efter att varje träning ska ge glädje, utveckling och en längtan till nästa pass.
– Idrott, eller judo för mig, blev som en fristad i mitt röriga liv som barn. Det tror jag är viktigt att ha med sig. Det är inte så lätt för alla barn, men med judons hjälp kan man klara sig bättre i samhället. Det var också en del av grundaren Jigoro Kanos mål med judo, personlig utveckling och att bidra till ett bättre samhälle.
Vägen in i judon och mötet med Solveig Malmkvist Bennerström
Idag, den 6 juni, fyller Ann Löf 66 år. Hon klev upp på judomattan första gången 1969, när hon var 10 år.
– Mina föräldrar tyckte nog att jag var en ganska jobbig unge. Jag hade mycket spring i benen. Min granne höll på med judo så han tog med mig till Gubbängshallen.
– I början visste jag inte vad judo var, men det var kul när man kom dit. Och det var väldigt välkomnande. För mig var det också ett bra sätt att bli av med all energi.
Redan andra terminen mötte hon Solveig Malmkvist Bennerström – tränaren som kom att följa henne genom hela livet.
– Solveig var ju den som tog hand om mig och såg till att få ordning på mig. Vi blev goda vänner och hon var med mig hela tiden tills hon gick bort 2023. Med henne kunde man diskutera allt om judo. Vi pratade träningsupplägg och så ända till slutet.
Från historisk EM-medaljör till hyllad tränare
Ann Löf var tidigt tävlingsintresserad, men på den tiden tilläts inte tjejer att tävla. De fick sitta på bänken på sidan av och titta på när männen tävlade.
– Solveig var en riktig dörröppnare där. Hon jobbade hårt för att jag och några tjejer med mig fick börja tävla i början på 70-talet.
1974 gjorde Ann sitt första SM och året därpå, 1975, tog hon EM-brons – och blev därmed historisk som första svenska kvinnan att ta en internationella mästerskapsmedalj i judo. Hon har även deltagit på flera VM, dock utan medalj, men SM-guld har det blivit gott om.
– Jag tror jag har 22 SM-guld totalt, individuellt och i lag. Men det var ju annat då. Det går inte riktigt att jämföra med hur det är idag.
Ann var som ung väldigt tävlingsinriktad, men det fokuset har ändrats över tid, även om hon fortfarande gillar att se på judotävlingar.
– Nu följer vi Tara som snart ska tävla på VM och det är förstås viktigt och roligt. Men glädjen i att tävla är ganska kortvarig. Det viktiga är att hjälpa andra och de andra värden som judon ger – att man får ett sammanhang, hjälper andra att utvecklas, får vänner och så. Det är det som har gjort att jag har fortsatt i alla år.
Idag håller Ann träningar fem dagar i veckan – för barn och unga, vuxna motionärer och för personer med olika typer av funktionsnedsättningar. Och hon planerar att fortsätta länge till.
– Jag säger som Solveig brukade säga: ”Det viktigaste när man har börjat med judo är att aldrig sluta.”
