VM i Baku – resultatet långt från målet

En av årets höjdpunkter VM i Baku är avslutat! Ett maffigt arrangemang under hela 8 dagar med en viktklass per dag samt den avslutande lagtävlingen, 124 nationer var på plats med 755 deltagare. Vi hade 5 aktiva på plats i form av Anna Bernholm, Tommy Macias, Robin Pacek, Joakim Dvärby och Martin Pacek. Förhoppningarna var som alltid högt ställda och vi hoppades på flera fina prestationer och den så efterlängtade VM medaljen.

Det sista året har bjudit på både toppar och floppar men vi kom ändå till VM med en positiv trend då alla hade presterat bra under dom sommarens tävlingar samt att slutförberedelserna hade gått bra. Dock så uteblev resultaten helt vilket inte var bra alls, det var några enstaka prestationer som var ok men totalt sett för denna grupp och deras ambitionsnivå så var vi långt ifrån där vi ska vara. Det blev en riktigt ”käftsmäll” och ett tydligt uppvaknade där vi lite på nytt kan konstatera att tidigare resultat, ranking osv spelar en mindre roll när man väl kliver upp på mattan under ett mästerskap. Det enda som spelar in är hur mycket man kan få ut av sin kapacitet oavsett motstånd och daglig form och här kan vi bara konstatera att vi har en bit kvar till den absoluta toppen.

Det är detta som skiljer från dom vanliga tävlingarna på Grand Prix och Grand Slam nivå där det dels alltid kommer fler och nya chanser samt att alla är inte alltid med, det är enbart på VM som den möjligheten kommer. Så det gör det hela ännu mer komplicerat då vi inte får chanserna så ofta och inte heller kan veta vi hur vi reagerar och förvaltar chanserna. Vi har nu ett väldigt rutinerat gäng i truppen där alla nu har gjort flera VM, en del har lyckats bättre tidigare och vi har ofta haft några ljuspunkter med oss. Det finns även nu ljuspunkter att ta med oss i den fortsatta satsningen framöver men vi kan även konstatera att chanserna för dom flesta att nå ett stort VM resultat börjar att rinna iväg.

Tommy Macias förlorade i andra omg mot Mohammadi, Iran. Foto IJF media Marina Mayorova

 

Tommy Macias och Joakim Dvärby var dom enda som lyckades vinna matcher och övriga fick se sig slagna i första rundan. Det positiva var att trots att samtliga fick väldigt tuffa matcher direkt så var det ingen som innan tävlingen vek ner sig och inte gjorde sitt yttersta för att förbereda sig på bästa sätt. Sedan talar resultaten sitt tydliga språk och ingen lyckades höja sig nämnvärt och ta sig upp en nivå till.

Men vi fortsätter att hålla huvudet högt och ryggen rak för dom kommande utmaningarna under främst höstens Grand Prix och Grand Slam tävlingar. Då det nu inte blev några OS kvalpoäng att tala om så kommer vi behöva kompensera för detta under hösten med ett ganska frekvent tävlande för att skaffa oss bra positioner i kvalet och inför 2019. Nästa gång går VM i Tokyo och vad vore inte bättre än att bryta vår trend där ett år innan OS.

Fyra minuter in i Golden Score fastnade Anna Bernholm i en fasthållning av Ono, Japan. Foto: Ijf media Fawaz Alenezi

 

I övrigt så kan vi konstatera att nivån på VM är fortsatt väldigt hög. Japan dominerade som väntat med hela 16 medaljer (endast 3 st missade medalj) och tvåan i medaljligan Korea hade 3! 20 nationer tog medaljer och totalt 35 nationer var inom topp 8. Flera toppseedade åkte ut i första eller andra omgången samtidigt som många oseedade tog chansen och placerade sig. Förmågan att vara ”bäst när det gäller” är väldigt stark hos vissa, då flera aktiva knappt har tävlat under året men ändå lyckas kliva upp på pallen under ett VM, det är verkligen imponerande och något vi i Sverige måste succesivt komma närmare om vi skall lyckas prestera i dessa sammanhang både på U21 och senior nivå.

För landslagets del så blir det ingen längre vila utan träning på hemmaplan innan det bär av till Mexico och Cancun Grand Prix i mitten på oktober för att sedan följas upp med Abu Dhabi Grand Slam. Kapaciteten finns ju hos dom aktiva så vi får hoppas på revanscher under hösten!

Robert Eriksson
Landslagschef SJF

Meny